Befria kulturen från politiken
Fredrik Segerfeldt, Hydra Förlag 2013, 121 sidor (Se vår intervju med Fredrik Segerfeldt här)
Fredrik Segerfeldt är en person utan sympati. En man som saknar medkänsla för andra människor. – Min kommunistiska far Adriano, om Fredrik Segerfeldt.
Det är inte med så pass personliga citat man påbörjar en recension i vanliga fall. Vanligtvis ser man citat ur boken man recenserar, eller av författaren. Men jag tyckte att det var värt att nämna. Inte för att Fredrik Segerfeldt saknar sympati eller medkänsla för andra människor utan för att han är en av de få personer som väcker hätska diskussioner vid matbordet här hemma. Min vänstervridna far irriteras av honom. Mina konservativa släktingar kan inte med honom. Själv plockar jag ofta mina vassaste argument ifrån vad han skriver, inte minst ifrån hans senaste tillskott i debatten – Befria kulturen från politiken.
Varför ska undersköterskan i Säffle tvingas betala för Östermalmstantens operabesök?
Så inleder Fredrik Segerfeldt sin bok. Den lite mer än 100 sidor långa boken har just som styrka att den inte är en tegelsten. Det är ett lagom långt inlägg i debatten. Praktiskt taget alla Fredrik Segerfeldts böcker är korta och koncisa, något som ibland kan ses som negativt. I min mening är det bra att hålla sig kortfattad. Man behöver inte mer än 100 sidor för att bevisa att något är rätt eller fel.
Låt oss gå tillbaka till den där undersköterskan som tvingas betala för Östermalmstantens operabesök, och den där Östermalmstanten som tvingas betala för undersköterskans teaterbesök. Det är en bra fråga som Segerfeldt ställer. Utifrån den frågan går han systematiskt igenom argumenten för och emot en aktiv kulturpolitik. Han spräcker hål på alla myter och dikotomier, såsom att kommersialism och “god” kultur skulle stå i motsats till varandra. Istället förklarar Segerfeldt att det är två helt olika saker, med olika syften, som definitivt synkar. Det som han kallar det “kulturindustriella komplexet” som vid första åsyn verkar vara ett gäng positiva kulturpolitiker egentligen blir ett odrägligt pack som slåss med våra skattepengar för ett särintresse.
Samtidigt som “Befria kulturen från politiken” är ett ideologiskt manifest med en stark liberal underton och utgångspunkt pekar Segerfeldt också på de ekonomiska argumenten, och talar om vem kulturpolitiken verkligen gynnar. Boken argumenterar om att även kulturen måste falla offer för kreativ förstörelse. I och med att nya innovationer uppkommer på marknaden dör gamla så sakta ut. Men med kultursubventioner till gammaldags kultur hindrar man nya kulturformer från att etableras och då faller kulturen offer för förstörd kreativitet.
Den liberala undertonen kan anses vara både positivt och negativt, men det ideologiska kan skapa problem för boken att nå ut till en bredare publik. Det, och några enstaka störande tryckfel är all kritik jag har. Boken lägger stort fokus på att kritisera den aktiva kulturpolitiken, men den erbjuder också ett alternativ, en ny typ av finansiering. Där finner vi till exempel crowdfunding, som Fredrik Segerfeldt själv har finansierat boken med. Det stärker inte bara trovärdigheten i hans argument men också den intellektuella hederligheten.
Med siffror illustrerar han också hur många kulturpolitiker som finns i landet, och hur mycket skattepengar som spenderas på kulturen. År 2011 låg de offentliga finanserna till kulturen på 23.8 miljarder. Det skulle samma år kunna användas till 270 000 skolplatser, eller sänkt skatt så att människor själva får bestämma vad de ska göra med pengarna. Citat av kulturpolitikens förespråkar förekommer i hela boken och Segerfeldt ägnar stor tid till att peka ut deras intellektuella ohederlighet och felslut.
Är du inte irriterad på kulturpolitiken nu kommer du utan tvekan bli det när du har läst boken. “Befria kulturen från politiken” är minst sagt en genial agitator. Skriven på enkel men intresseväckande prosa försöker Segerfeldt att göra sin poäng så enkelt som möjligt. Men det märks att Segerfeldt är en erfaren författare och skribent; det här är inget jobb som är gjort av en amatör. Det är en informativ bok som samtidigt för med en del “aha-upplevelser”. Den rör ett ämne som debatteras alltför lite. Så vill du höra varför man ska befria kulturen från politiken, läs den!
